Så här års duggar mötena minst lika tätt som regnskurarna. Det är kick off möten, utbildningsdagar och uppstarter, det ena mötet efter det andra.
Men det finns möten och möten.
Efter en vecka med fler möten än dagar kan jag inte låta bli att fundera över min egen sinnesstämning och hur jag påverkats – och säkert också påverkat andra. Vad händer i en grupp där människor träffas för att det hör till så här års, där närvaro är obligatorisk och stressen att man borde göra annat än att öda sin tid på möten ger tunnelseende och dränerar deltagare på fokus, inspiration och motivation. Möten som man möjligen är ”därvarande” på, men alls inte närvarande. Och ännu mindre det jag skulle vilja kalla för medvarande – tillsammans med andra. Säkert har du varit på ett sådant möte, där du känner att du borde använda tiden till något annat. Möten där du och hälften av dina kolleger kollar mail eller skriver något helt annat än minnesanteckningar. Har du inte det är du bara att gratulera. Eller kanske beklaga, för risken är väl stor att avsaknaden av dessa möten beror på att du inte har ett arbete att gå till – för kanske är det så att möten som bara är där av tradition och för formens skull är svåra att undvika i arbetslivet.
Tack och lov finns också de där mötena som glimmar som daggdroppar en tidig sensommarmorgon. Möten man lämnar med tillförsikt och en känsla av att ha tagit flera steg i rätt riktning.
Visst kan temat för mötena vara olika, ibland mer intressanta än andra gånger, men ofta kan de ha beröringspunkter. Formerna kan också påminna om varandra. Människorna kan till och med ha liknande bakgrund. Ändå blir det så annorlunda. Vad kommer den ifrån, den där tonen som skapar dissonans? Och den som får flera toner och perspektiv att istället ljuda tillsammans på ett sätt som lyfter istället för att skava och gnissla?
Jag anar en vilja till öppenhet, nyfikenhet och mod att ge upp prestige och låsta ståndpunkter. Och undrar varför det modet så ofta saknas, och kompenseras med överdriven kontroll – eller total avsaknad av riktning.
Just nu önskar jag alla goda möten – och helst av allt skulle jag vilja se en medvarande hållning i ett möte mellan partiledare. Möten präglade av dialog och vilja att förstå och växa tillsammans istället för debatt, och en strävan efter att slå ner andra med sina argument.
I have a dream…..
