Hoppa till innehåll

Aftonstund har guld i mund

Det finns dagar då jag tycker det är sällsynt motigt att ge mig ut på en kvällspromenad. Sådana dagar kollar jag mailen, jobbar lite extra eller städar – allt känns lättare än att gå ut och gå. Sen, när jag väl pallrat mig ut så är det nästan utan undantag värt besväret. Men idag var det helt exceptionellt.

Efter att ha mailat en reklamation, läst metodavsnittet i en doktorsavhandling och vattnat blommorna kom jag så iväg. Trög av allergin – eller av medicinen mot den – och med ögon som lika fullt kliar.

Högst upp sitter han – Herr Koltrast. Eller är det – med tanke på simultankapaciteten – möjligen frun?

En vacker kväll, ljummen. I väster är himlen guldfärgad, rakt upp fortfarande förunderligt blå. Luften fylld av fågelsång. En helt magisk kväll.

För det mesta går jag med lurar i öronen, och lyssnar på en bok. Ljudböcker är utmärkta som motiverande sällskap. Med en riktigt bra bok i öronen är det lätt att gå en extra omväg. Men idag åkte pluggarns ut, koltrasten, talgoxen och den skrikande fasanen konkurrerade med lätthet ut Joe Nesboe. Mest fascinerad är jag nog av koltrasten. Alltid högst upp i en trädtopp lyckas han med konststycket att sjunga högt och underbart, och samtidigt hålla balansen på den allra högsta och tunnaste kvisten. Herre på täppan.

Sjön ligger öppen. Det är bara längst inne i viken som de sista resterna av vinterns is skvalpar omkring. Om några timmar är också den borta. Så fort det gått – när det till slut började smälta.

Kvällar som den här kan vara bland de mest fantastiska på hela året. Värmen som fortfarande bär något av nyhetens behag med sig. Intensiteten i naturen. Och vissheten att fortfarande ligger allt kvar framför och väntar. Än har året inte vänt, sommaren krymper inte. Idag finns allt fortfarande kvar där och väntar.

Tänk om jag alltid kunde fånga den känslan – av att allt finns tillgängligt, ligger orört framför, istället för att se hur tiden bara rusar förbi. Och egentligen – till den dag jag lägger näsan i vädret för gott så finns det ju faktiskt åtminstone en sak som är säker:

Det kommer 24 nya timmar varje dygn.

2 kommentarer

  1. Fina bilder! Ja, det är verkligen underbart att se och höra våren kämpa bort vintern. Jag är mer av en morgonmänniska när det kommer till det mesta. Även promenader. E

  2. Ja, jag tycker också om morgnar, men ljuset om vårkvällarna är så fantastisk. Fågelsången är dock bättre på morgonen.

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *