När jag var yngre var brygg- och logdanser en given del av sommaren. Ön i Hedesunda, Jönses loge och Laduholmen skulle besökas. Gärna med medhavd picknick-korg.
Vi hade förstås våra favoritband. Jag minns Leif Kronlunds orkester, och har glömt en rad andra med diverse sammansatta herrnamn. Bäst var det då man fick bugga loss, med någon riktigt dansant kille. Till skillnad mot vinterns krogbesök var det själva dansandes, stämningen som var det viktiga. Att jag dansade så att svetten dröp och lockade till sig traktens alla myggor gjorde inte så mycket (och på sina ställen fanns det gott om dem, vill jag lova).
Ikväll har jag haft en egen dansbana i trädgården. Och en kavaljer som inte lär bjuda upp till dans – men vad gör väl det. Istället för att dansa sig och mig trötta och svettiga så har vår halvruttna vedbod jämnats med marken.
Nu skall jag valsa runt på nätet och leta friggebodar 🙂
Fånga nuet!
