Reasons for change, part two

I morse vaknade jag upp till ett vinterlandskap. Varje liten gren är täckt av snö, även om sjön inte frusit till än. Trots att det blåser har en stillhet vilat över världen, en stillhet som gör gott i själen och påminner mig om vad jag behöver.

Ibland läser jag om människor som helt plötsligt konfronterats med verkligheten, som varit med om dramatiska händelser som ställt tillvaron på kant och fått dem att ompröva sina liv. Mig har verkligheten smugit sig på. Eller smugit och smugit…. så där alldeles diskret har den väl inte varit, jag har anat att den flåsat mig i bakhasorna och tänkt ”Nej, nej, mig får du inte tag i”,  ”Jag fixar det”, eller kanske rent av ”Jag borde nog inte ….”. Sen har jag fortsatt som om den där aningen om att jag borde se upp aldrig funnits.  I ärlighetens namn gör jag det nog fortfarande, tänker att jag ska komma undan. Men förnuftet gör sig allt oftare påmint, får mig att inse att det är dax att ta lite bättre hand om mig själv.

Så när jag valde rubriken, ”ett hållbart liv” för min blogg så var det av en mycket bestämd anledning. När jag gjorde arbetsbladet om värden och riktning i livet som jag delade med mig av häromdagen så var det en sak som stack ut. Det var att arbetet – som jag visserligen uppskattar väldigt mycket men samtidigt är medveten om bara är ett jobb – fick oproportionerligt mycket utrymme jämfört med andra saker jag värderar i livet.  På den här bilden är den röda linjen hur jag lever, den blå hur jag önskar att det vore om jag skulle leva mer hållbart.

I går skrev jag några rader om att en anledning för mig att ta steg i en ny riktning är lusten att göra något nytt (som att blogga), för att på det viset kanske kunna göra skillnad och inspirera andra och också sätta press på mig själv. Det här är den andra anledningen. Ett mönster som ser ut så här ”spindelnätet” skapar inte hållbarhet på sikt. Jag vet ju att min hälsa är en förutsättning för att ha kraft och energi till allt det där andra som är viktigt och inte bara till jobbet och maken. Att jag behöver prioritera egenvård på flera områden. Att uttala det högt, ropa ut det i en blogg, är ett knep för mig att få ”ändan ur vagnen” och ta mitt eget liv på allvar istället för att inte låtsas om det där stressmonstret som jag ännu så länge lyckats lura, men som jag anar knappar in på mig.

Så för att mitt liv skall bli hållbart på alla fronter så behöver de blå och de röda linjerna närma sig varandra. Och för att jag skall klara av det på sikt skall jag ta små steg i rätt riktning, inte försöka göra allt på en gång. Så de närmaste dagarna skall jag ägna åt att identifiera vilka steg det blir. Och så skall jag skotta snö!