Skip to content

Att se bakåt och vända sig framåt

Den här veckan har handlat om förändring. Om att stanna upp inför vad som är viktigt i livet, hur man vill leva när man lever det ideala livet. En blogg som jag tycker mycket om är Foodpharmacy (bara jag lär mig hur man gör skall jag lägga en snygg länklista till några inspirerande och tänkvärda bloggar – jag lovar). Tills vidare får ni följa den här länken om ni vid bekanta er närmare med den – eller läsa deras bok. I den skriver de med en lysande enkelhet om Platons idévärld. Det är den värld där visionen om det goda livet alltid levs fullt ut – och om sinnevärldens realiteter där vi inte riktigt får till livet så där alldeles hundraprocentigt.

Det första arbetsbladet den här veckan handlade på ett sätt om idévärlden, och hur livet skulle kunna se ut om allt bara klaffade. Sen har jag skrivit lite om att man inte behöver göra allt på en gång utan kan ta små steg. Och berättat att vi i sinnevärlden har en hjärna som är så hjälpsam att den stjälper oss ibland, eftersom den helst gör det som är viktigast för att vi skall fixa nuet.

Jag tänker mig att våra värden, vår vision om det goda livet är en kompass som hjälper oss att gå i rätt riktning. Ibland kommer vi ur kurs, och det är faktiskt inte hela världen. Vår reptilhjärna tar över, eller så gör lusten att visa andra omsorg det. Och helt plötsligt så gör vi både det ena och det andra som känns säkert/roligast/enklast eller något annat som gör gott (eller kanske mindre ont) just då. Var det inte till någon som helst nytta för oss gjorde vi det inte. Sinnevärlden är liksom sån till sin natur. Därför ska vi inte slå på oss själva, utan berömma oss när vi lägger märke till att vi tar ett snedsteg. Ibland kan det till och med vara så att vi applåderar oss själva om vi tillåter oss att ta det. Små krokiga vägar är ju ofta vackrare och mer lustfyllda än autobahn, och går de åt rätt håll så kan det vara värt en omväg. Att tvångsmässigt köra i 150 knyck mot målet är kanske inte så hjälpsamt det heller.

Vad jag vill ha sagt med denna lilla repetition av veckan är att våra värden, visionen om det goda livet, är bra att ha i minnet. När jag lyckas med det (vilket är långt ifrån så ofta som jag skulle önska – i alla fall än så länge, eftersom visionen har varit alldeles för otydlig) så kan jag också ställa mig frågan om det jag tänker göra är värt omvägen – jag kan gå emot den spontana impulsen och tänka efter före.

Om du vill ha lite input i din egen process har jag ett tips. Se över det första arbetsbladet om personliga värden. Ta fasta på något område där du känner att du vill ta ut riktningen och utgå från det i dagens arbetsblad, det som heter ”Att välja väg”. Fundera hur det sett ut för dig när du tagit avsteg och vad du kanske gjort för mycket av för att det fungerat i stunden (som att sitta still, äta godis eller ta på dig för mycket arbete). Vänd sedan blicken framåt och fundera om det är något som du gjort för lite av (gett någon en kram, tagit en lunchpromenad eller luktat på blommorna t.ex.). Kanske får du en fingervisning om något du vill göra annorlunda. Men det där med prioriteringar, det tar vi en annan dag.

Dagens bild har inte det minsta att göra med inlägget – möjligen har frosten på fönstret i soluppgången samma färg som gurkmejan som foodpharmacy skriver så varmt om.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *