Hoppa till innehåll

Ett hållbart liv Inlägg

Skördetid

Jag är på väg hem efter att ha stannat kvar alldeles för länge på jobbet. Solen står lågt och kastar ett magiskt, gyllene skimmer över åker och äng. Det är vackert, på samma gång fyllt av glädje och vemod

Lämna en kommentar

Oväntat besök

I går morse när jag satt med mitt te framför Nyhetsmorgon tyckte jag att jag hörde dova steg. Min första tanke var att det var käre maken som vaknat, men en snabb titt i sovrummet visade att han sov. Men stegen fanns där, men från ett annat håll. Hade jag varit lagd åt det spökiga hållet hade jag nog fått lite gåshud, men så var det inte. Plötsligt knackar det på dörren, och där i hällregnet står ett gäng från trädbeskärarkursen väl utrustade med regnställ och sydväst. Själv har jag morgonrock. 

Lämna en kommentar

Utrensning

Hållbarhet i livet handlar om så mycket. Hälsan förstås – att hitta sätt att ta hand om mig med balans mellan vila och aktivitet, bra kost och meningsfullhet. Om att bygga upp en trädgård för avkoppling och matodling. Men också om att rensa bort onödiga aktiviteter – och prylar.

Lämna en kommentar

En fläkt av den stora världen

När jag var liten, eller möjligen lite större än så, brukade jag tjuvläsa min brors serietidningar. Mest tyckte jag nog om Modesty Blaise, förmodligen för att hon var tjej och betydligt häftigare än de väna varelserna i Starlet. Men Fantomen var inte heller så illa, och jag minns att han ibland lämnade djungeln och gick på gatorna som en vanlig man.

Själv har jag idag lämnat lugnet i trädgården där hemma

Lämna en kommentar

Rötmånadsmonster, del III

Dom har funnits där hela sommaren, men diskret hålla sig i bakgrunden. Heta, ljusa sommardagar håller de sig gärna undan och deras nät syns inte heller så bra i det starka ljuset.

Men nu, när kvällarna blir mörka och fuktiga så blir de högst påtagliga. Dessutom tycks de ha vuxit till sig högst väsentligt och ynglat av sig rejält. För plötsligt är de över allt, spindlar i alla storlekar. Med smala ben. Randiga ben. Lurviga ben.

2 kommentarer

Avlastad…och kanske avgiftad?

I morse upptäckte jag en plastpåse på en krok bakom dörren till mitt rum på jobbet. En alldeles vanlig kasse från den stora matvaruaffären. Fylld med tomburkar.

Innan burkarna blev tomma innehöll de energidryck (med undantag av en ensam mineralvattensflaska). Före semestern hade jag nämligen ett litet (och ibland ganska stort) lager i en skrivbordslåda, bara för att orka genom dagen. Som en sann missbrukare hade jag diverse ”goda” förklaringar och ursäkter. Som att jag inte fick i mig mer koffein än vad ”kaffetunnorna” på jobbet får av att stjälpa i mig en burk eller två om dagen (mer än så blev det aldrig). Det är förmodligen sant. Eller att jag inte skulle orka ta mig genom dagen utan – åtminstone inte utan att sitta och gäspa och därmed skämmas på möten. Förmodligen lika sant det med

Lämna en kommentar

Vägen vidare

För mig är den här tiden på året i mycket högre grad än nyår förknippat med goda ansatser, ny energi och visioner. Ända sedan jag började skolan har jag sett fram emot höstterminen. Jag minns nya papper till bänken och skolböckerna, en ny skolväska och nya förhoppningar om allt från snälla fröknar till att få en plats bland de andra i klassen. En plats som var på riktigt, där jag fick hoppa rep också och inte bara stå och sno. Det var väl lite si och så med det – ibland var det bättre, ibland sämre. Men förväntningarna fanns alltid där.

Lämna en kommentar

Sinnenas trädgård_det sjätte sinnet

Man kan alltid diskutera huruvida människan har ett sjätte sinne eller ej – och vilket det i så fall är. Intuition? Kreativitet? Något annat? Här tänker jag inte ge mig in i en diskussion om vetenskapliga belägg för ytterligare sinnen och deras beskaffenhet. Däremot kan jag konstatera att det sannerligen ligger något i principen om att helheten är större än summan av delarna.

Lämna en kommentar