I morse fick jag en föraning om annalkande förfall och åldersomens vedermödor. Jag blev väl i det närmaste tagen på bar gärning
Ett hållbart liv Inlägg
När jag kom till Narvik i söndags var staden vykortsvackert inbäddad i ett par decimeter nysnö. Sex minusgrader och underbart vinterväder. Idag har det varit lika många plusgrader, blåst stormvindar och hällregnat.
Det är något paradoxalt med vår värld. Eller kanske med vårt förhållande till den.
När jag var liten ville jag bli ”isprinsessa”. Åka till musik, göra piruetter och eleganta hopp. Jag minns lyckan när jag fick ett par vita skridskor med taggar på i julklapp. Och hur min pappa tappert försökte stötta mig, och hålla i mig när jag försökte mig på den sk ”dödsspiralen”.
Hemma igen, med resandets alla intryck som den viktigaste ”souveniren”. Med dem i bagaget är det dags att fortsätta framåt i livet, att fundera över hur jag vill forma mitt liv. Det finns många utmaningar,
Det är
något speciellt med att resa. Jag känner mig lika privilegierad varje gång jag gör det, oavsett vart turen går. Varje resa, varje möte med andra lägger nya dimensioner till min förståelse av världen.
Vi har varit på Robben Island, en vindpinad och solstekt ö med ett grymt förflutet. En ö som människor förvisats till i århundraden.
Igår trädde dessa begrepp trätt fram i ett nytt ljus för mig. Inte som i en roman av Jane Austen, utan på blodigt allvar. Ett besök i kåkstäderna ställer saker och ting på sin spets.
Lämna en kommentar
Ibland blir man påmind om det förflutna. Och om hur människors visioner kan skapa lidande för andra. Idag har det varit en sån dag.
Efter metaforen om badbollen skulle vi göra en övning på samma tema. Ett äpple i en vattenskål får symbolisera badbollen – eller snarare det jobbiga som skall hållas på avstånd. Vi skall hålla ned äpplet