Ett hållbart liv Inlägg

Som vanligt när höstterminen startar är det mycket att göra på en gång – och helst igår. Då faller goda föresatser som att blogga för nöjes skull, och att kvällspromenera med käre maken. I värsta fall blir det som igår, att det är mörkt då jag kommer hem, och med det också kolsvart i min oas i trädgården och inget utrymme att rensa upp på hårddisken jag har i skallen. Samtidigt blir just sådana dagar också en väckarklocka. Det är då jag påminner mig själv om att ta hand om mig själv lite extra.

Idag har jag ätit arbetsmiddag. I sängen på ett hotell i Stockholm. Ensam med datorn och en bunt papper. Det låter otroligt trist, och i…

Jag har sagt det igen, och det är säkert inte sista gången. Men en fördel med att bo lite utanför stan är den vackra vägen till arbetet. I morse var det en sån får magisk morgon, med solen på väg upp och dimman på väg att lätta.

Bortsett från älvorna som dansar i dimman bjöd färden  på en rad mer konkreta upplevelser.

När vi pratar så är vårt språk fyllt av uttalanden och bilder av rummet. Vi säger att det är högt i tak, att något sitter i väggarna eller att man hade kunnat skära genom luften för att stämningen var så spänd. Sådana uttalanden handlar sällan om det fysiska rummet, inte om hur många centimeter det är från golv till tak eller vad väggarna faktiskt är byggda av. Det skulle vara om vi börjar prata mögel då – det kan ju verkligen sitta där. 

Ursäkta, men hur gick det till när hösten kom så plötsligt? Idag har det känts som om hösten i den yttre världen har kommit så mycket längre än vad jag har gjort i mitt huvud, och jag undrar för mig själv om det är jag som är ur led eller tiden?

Ett område där jag försöker tänka och leva mer hållbart är maten. Mer antiinflammatorisk mat, mindre mat som mest bara tränger ut byxlinningen. Kanske lyckas jag till typ 95-90…hmm 85%. Men bättre skall det bli.

Så här på lördagseftermiddagen är det då alldeles utmärkt att det finns folk som tillhandahåller recept på ”gott och nyttigt”

Vad är det som skapar ett hem? Inte bara ett ställe att bo på, utan ens alldeles egna plats i världen? Säkert är det olika saker för olika människor, och jag tänker också att det i olika perioder i livet kan kännetecknas av skilda saker. Men för oss är det visionen om en fristad, ett ställe att hämta energi på – och att stanna upp. I vår vision av hållbarhet bygger vi vårt sista hem, stället där vi vill åldras tillsammans.

Den här veckan har varit intensiv, och gjort mig plågsamt medveten om att det där med hållbarhet i livet inte alltid är så enkelt. Speciellt inte då hållbarhet på olika områden kolliderar.

I tisdags for jag iväg på internat med jobbet. Inte den vanliga kick-offen med alla anställda, utan med den mindre gruppen och extern konsult. Anledning: Vi går back. Massor. Och så får det naturligtvis inte vara. Så långt är alla eniga. Men vägen dit – det är en annan sak, kantad med utmaningar och möjligen också konflikter.